Sluter ögonen

Jag trodde att jag kommit långt, att jag gått förbi. Jag trodde att mina behov hade försvunnit eller åtminstone att jag lagt de åt sidan. Men så fort jag sluter ögonen för att få vila från verkligheten så kommer de i drömmarna, behovet. Jag backar tillbaka, tar behoven och kastar de över mig som ett lövregn. När jag sedan öppnar ögonen igen känner jag mig varm innan tomheten infinner sig och jag måste kämpa mig förbi som när man springer motströms genom en folkmassa. Så hinner jag tro på det igen att jag släppt-gått vidare-tryckt det åt sidan innan jag sluter ögonen igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback