Perspektiv och så vidare

Just nu sitter jag och väntar på flyget som ska ta mig från Luleå till Arlanda. Den här veckan har jag alltså spenderat i Piteå hos Igor vilket var otroligt skönt att få komma iväg lite och få lite distans och få lite ny energi och inspiration. Det är nyttigt tror jag att variera sitt klimat och vad man gör för att på så sätt få lite perpektiv och kunna uppskatta nya saker då ögonen och synfältet har fått öppnats upp och kan ta in andra delar i vardagen som i vanligafall kanske faller i glömska då synfältet blir smalare och smalare genom alla rutiner och vardag. Man vet hela tiden vart man är påväg och har därför inte synfältet tillräckligt öppet för att se allt som händer runt omkring. Så blir det för mig när jag hamnar i min dansbubbla och då är det nyttigt att kliva ut ur den en liten stund för att kunna vidga den och hitta mer vägar att nyttja den på maximalt sätt. 
 
Jag har alltså bara 1,5 månad kvar på första terminen vilket känns konstigt och skönt och lite läskigt på samma gång. Jag har nog inte riktigt förstått först nu att jag faktiskt är påväg att förverkliga den dröm som hela tiden har kännts så långt bort. Jag har tagit mig dit jag ville utan att vara helt medveten. Väldigt konstigt men det är nog det livet är, konstigt. Ja om man kollar på hela världen så är allt konstigt. Allt är ju bara massa relativiteter som vi följer slaviskt. Tänk vilken makt en relativitet har. En relativitet är något som ger en falsk trygghet men som alla vill ha. Det är lite som en trygghetsdrog. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback