21

Idag fyller jag alltså 21år. Det innebär inget speciellt egentligen förutom om jag hade varit i USA fördå hade jag kunnat komma in på klubbar nu. Men förutom att det är min födelsedag idag så har min pappa namnsdag och det är farsdag... Jag minns när jag fyllde 10 år och det sammanföll med farsdag. Jag var lite tjurig och tyckte precis som många andra barn i den åldern att den dagen skulle vara min och inte någon annans. Idag är jag glad att jag och pappa hade den dagen tillsammans då det vara den sista födelsedagen han var med mig. 
 
Jag har verkligen en hat-kärlek till den här dagen. För jag älskar min pappa mer än någon kan ana och jag skulle kunna fira det faktum att han var min pappa varje dag. Men jag saknar honom också så otroligt mycket vilket gör att alla bilder och all reklam och alla texter i socialamedier gör så ont att se för det påminner mig om den sista farsdag jag hade med min pappa fokuserade jag bara på mig och inte på honom. Det låter säkert otroligt töntigt men det är sådana små saker som gör ont idag. Alla de stunder man inte fokuserade eller prioriterade tiden med honom för att ens ego ville att det skulle handla om mig. Det har gjort att jag idag försöker se till vad är det som kommer vara viktigt för mig i nuet. Jag tror att det är viktigt att öppna ögonen och se allt som händer här och nu och inte bara fokusera på vad som komma skall och i det bara följa vad ens ego vill accomplish framöve.
 
Men något som känns helt sjukt är att det bara är FEM veckor kvar till jullov?! Det är i princip inget. Vilket känns läskigt men också skönt för då är det inte så lång tid kvar tills jag får träffa Musse. Jag saknar honom varje dag.. Musse är så otroligt viktig för att jag ska funka som människa och kunna komma ner i varv men också för att kunna lindra ångesten. Den hunden är typ magisk och snart får jag träffa honom igen.
 
 

Perspektiv och så vidare

Just nu sitter jag och väntar på flyget som ska ta mig från Luleå till Arlanda. Den här veckan har jag alltså spenderat i Piteå hos Igor vilket var otroligt skönt att få komma iväg lite och få lite distans och få lite ny energi och inspiration. Det är nyttigt tror jag att variera sitt klimat och vad man gör för att på så sätt få lite perpektiv och kunna uppskatta nya saker då ögonen och synfältet har fått öppnats upp och kan ta in andra delar i vardagen som i vanligafall kanske faller i glömska då synfältet blir smalare och smalare genom alla rutiner och vardag. Man vet hela tiden vart man är påväg och har därför inte synfältet tillräckligt öppet för att se allt som händer runt omkring. Så blir det för mig när jag hamnar i min dansbubbla och då är det nyttigt att kliva ut ur den en liten stund för att kunna vidga den och hitta mer vägar att nyttja den på maximalt sätt. 
 
Jag har alltså bara 1,5 månad kvar på första terminen vilket känns konstigt och skönt och lite läskigt på samma gång. Jag har nog inte riktigt förstått först nu att jag faktiskt är påväg att förverkliga den dröm som hela tiden har kännts så långt bort. Jag har tagit mig dit jag ville utan att vara helt medveten. Väldigt konstigt men det är nog det livet är, konstigt. Ja om man kollar på hela världen så är allt konstigt. Allt är ju bara massa relativiteter som vi följer slaviskt. Tänk vilken makt en relativitet har. En relativitet är något som ger en falsk trygghet men som alla vill ha. Det är lite som en trygghetsdrog. 

När livet bara är...perfekt

Den här människan har gett mig så mycket genom att bara vara han och älska mig för hur jag är. Han har gett mig så mycket insikt om mig själv och andra perspektiv. Han är den jag ser upp till och älskar mer än jag någonsin trodde att jag kunde. Han är den som jag faktiskt kan se mig själv bli gammal med utan att få panik över hur långt livet är. Han har på något konstigt sätt påverkat mig till den grad att jag vill ha ett längre liv än till 35år. Han är den jag älskar oavsett hur arg eller ledsen jag blir på honom. Han finns där och lyssnar och det bästa av allt är att han säger att han är min.

Hur gick det till? Jag vet inte.. av någon anledning fick jag känslor till en människa som jag aldrig trodde att jag kunde få. Även det faktum att jag fick så starka känslor för någon annan än min hund är otroligt. Vad hände? Hur hamnade jag i detta som många drömmer om? Jag vet inte. Jag vet bara att detta är den bästa tiden av mitt liv.


10 år senare

 

För 10 år sedan vändes hela mitt liv upp och ner. För 10 år sedan trodde jag att jag alltid skulle bo i Duvberg med båda mina föräldrar och att allt skulle vara precis så som vardagen hade sett ut under mina första 10 år i livet. Men kl.06.00 för 10 år sedan tog mitt liv en hel omvändning för det var då jag blev väckt hemma hos min bästa vän av hennes mamma med orden "du måste vakna, din pappa är allvarligt sjuk och ligger på sjukhus i Umeå och din farmor och farfar kommer och hämtar dig om en kvart". Jag minns att jag tänkte att det här inte kan vara sant men ändå klev jag upp och gjorde mig i ordning för att möta min värsta mardröm. Jag minns även att vi var helt tysta när vi väntade på att jag skulle bli hämtad och efter det är det helt svart. 

 

När vi väl kom fram till Umeå och klev in det rum där Mamma, Momma, Lisa och Anders satt så förstod jag att detta inte var ett skämt. Jag ser fortfarande bilderna i huvudet av alla rödgråtna blickar som mötte oss i dörren och som brast ut i mer gråt när vi klev in. När jag satte mig bredvid mamma så brast det och jag förstod att det verkligen var sant. Det var också då jag fick reda på att det inte var sjuk han var utan att han hade varit med om en arbetsplatsolycka. En olycka?! Så han är skadad? Allvarligt skada?! Det var frågorna som rusade igenom mitt huvud och det var också de jag fick svar på när en utav läkarna kom in och hade även med sig en kurator. De orden som det sa ekar fortafarande genom mitt huvud "det är inte frågan om han ska dö utan när". Då förstod jag att min pappa inte kommer att följa med mig hem igen. 

 

Var enda sekund jag fick vara i samma rum som honom tog jag. Jag satt bara där och grät otröstlig och förtvivlad. Den känslan av hjälplöshet och frustration var outhärdlig och den sitter fortfarande kvar. Att sitta bredvid och titta på när din stora idol och varmaste trygghet i livet dör framför ögonen på dig är inget som jag önskar någon annan. Att veta att jag inte kunde rädda honom utan att det ända jag kunde göra var att se honom lida mot en självklar död. Än idag så rusar bilderna igenom huvudet på när han låg där med respirator och hela hans kropp skakade på grund av den höga febern och känslan av hur varm han var när jag kramade honom utan att han kunde krama tillbaka sitter som fast etsat.

 

Jag minns den natten då han dog och vi skulle sova på hotellet som låg bredvid sjukhuset. Den smärtan som ilar genom hela kroppen gjorde att jag ville bara dö. Jag ville inte leva utan min hjälte och stora förebild och bästa kompis. Det livet gjorde för ont.

 

Dagen där på fick vi ta ett sista farväl av honom men den här gången var han död. Han var allt annat än det han var för mig. Han var kall, blek och hård. Min pappa var den varmaste och den mest färgsprakande själen i världen. Jag kommer ihåg att han hade ett utav min pärlarmband på sig fast som en ring eftersom jag ville att han skulle ha det så att han kunde minnas mig om vi någon gång skulle ses igen. För då förstod jag inte innebörden i ordet Aldrig. Jag förstod inte att aldrig var något definitivt. Jag förstod heller inte att det aldrig blir någon nästa gång och då hade jag fortfarande en tro eller i alla fall ett hopp om att det kanske finns något efter det här livet som gör att vi kan träffas och dansa och ha roligt igen. På grund av det så vet jag att jag tyckte att det var en lättnad när jag såg att han log lite trotts att han var död för det gav mig hopp om att han kanske åtminstone är lycklig där han är nu. 

 

 

Allt det här gör fortfarande fruktansvärt ont och många gånger så ont att livet känns outhärdligt långt. Men skillnaden idag och för 10år sedan är att jag har hittat fler värktabletter som hämmar smärtan för en stund i form av otroligt fina relationer. Om jag inte hade haft alla fina människor runt omkring mig hade jag nog följt efter min pappa ganska fort där efter. Men på grund av att fler människor och djur kunnat visa mig världens alla färger och allt som finns att upptäcka har jag valt att stanna kvar och insett att jag är nog inte riktigt färdig än. Jag har lite kvar att avsluta i form av det min underbara pappa hade på börjat.

 

För ett par månader sen såg jag en film som slutade i form av en dikt som jag anser var väldigt träffande:

Weeping willow with your tears running down, Why do you always weep and frown, Is it because he left you one day, Is it because he could not stay, On your branches he would swing, Do you long for the happiness that they would bring, He found shelter in your shade, He thought his laughter would never fade, Weeping willow stop your tears, There is something to calm your fears, You think death as if you forever part, But I know he'll always be in your heart.
 
 
 

 
 
 

POWÁW

Nu går det fort. Om två veckor har vi premiär av POWÁW vilket är helt sjukt. Men det känns jättekul och det ska bli så sjukt roligt att få gå upp på scen igen. Jag kan rekommendera alla att komma och se den för den är riktigt bra. So don´t miss it!

kort och konsist

Nu är jag tillbaka i Härnösand igen efter ett sjukt underbart jullov och det känns riktigt bara att komma igång igen och få lite rutiner. Rutiner är inte något som existerat på lovet varken mat sömn eller träning.. Men nu är jag tillbaka så då lär det nog ordna upp sig. Idag så hade vi bara yoga och projekt vilket inte är så bara men ändå skönt med halvdag såhär i början. En mjukstart för kropp och själ känns aldrig dumt.

Jag och Ellen sitter här och försöker knåpa ihop en redovisning om dansnotation vilket går väldigt tugnt då ingen av oss är motiverad... men vi har iaf bestämm vad vi ska prata om och lite sådana saker.

Så fucking värt

ÄNTLIGEN!!! Nu sitter jag på tåget hem för höstlov. Det känns så otroligt skönt. Hela veckan har jag bara gått och längtat efter att få åka hem och gosa med Musse och träffa familjen. Idag har hela dagen gått ut på att uthärda tills jag skulle åka hem. För till att börja med så stormar det i Härnösand. Det vill säga att regnar som fan och blåser ännu mer... och idag så har vi varit på musik och kulturskolan vilket innebär att man fick gå i 20 min i det och bli pissblöt. Efter lektionerna där avslutade vi med konditionsträning i detta härliga väder med 5 km jogg... Men nu sitter jag här pissblöt och bedrövlig på tåget och äter mitt godis som en segrare som tog mig igenom dagen och inte gav upp.

Den här veckan har varit omtumlande och uttröttande på många sätt. Dels har jag sovit dåligt och vi har blivit utmanade psykiskt och fysiskt på ett annat sätt vilket har satt sina spår. Sen vetskapen om att jag är så nära lov gör att min kropp "tar lov i förtid".

Alltså godis! Hur gott?! Nu när jag sitter här och avnjuter mitt godis till middag inser jag hur fruktansvärt och farligt gott det är. Smakerna och konsistenserna är helt gudomliga!

Nej nu ballar det ur här så jag ska fortsätta min långa resa hem och avnjuta mitt godis.

Lördag i Bollan

Nu sitter jag här i Söderhamn och väntar på att tåget som ska ta mig till Härnösand ska komma. Jag är sjukt trött, nöjd och glad över den här dagen. Vi har köttat som f*n! Jätteskönt att gå på pass igen och bara ge järnet utan att tänka på linjer, teknik osv.

I går när jag åkte ner var det sjukaste känslan. Det knöt sig i magen och hela jag förändrades typ..jättekonstigt. Men det var kul och komma ner och träffa alla människor men det märktes att hela jag blev annorlunda.

Nu vill jag bara hem till sängen så jag får sova... men kommer inte vara på Uttern först 5 över 12 eller något. Tur det blir sovmorgon imorgon!

Wonderful

Nu sitter jag på tåget mot Bollan och det känns lite underligt. Det känns som jag ska tillbaka till min förra lägenhet och ska tillbaka till estetiska. Men jag ska till Vilma och Kristoffer vilket också känns konstigt att jag ska hälsa på Vilma och inte tvärtom. Men det ska bli väldigt kul att träffa de igen.

Jag måste bara få skriva hur underbart det känns nu. Jag har hittat tillbaka till mig själv som jag anser att jag är. Jag känner mig pigg, motiverad, glad och är på allmänt bra humör. Det märks att man har lagt av så mycket onödiga tyngder ur ryggsäcken. Är det inte fantastiskt? Jag känner mig sjukt fokuserad också och jag har inga problem med att träna hela dagen och sen kunna vara pigg och glad även på kvällen. Självklart har jag dagar som är lite motigare men jag tillåter inte det att dra ner hela mig hela dagen och även dagen efter det.

Ja och imorgon är det Ess, är det inte fantastiskt? Nej nu får jag sluta skriva om allt bra så jag inte svävar iväg upp i det blå.

Söndag

Som ni ser har jag lagt ner lite tid och möda på designen på den här bloggen. Men jag känner att jag kan så lite om det så jag vet knappt vad jag håller på med så jag gav upp så det fick bli så här. Det är ju bättre än inget alls iaf. Idag är en sån här dag då man gör allt som man bör göra men aldrig hinner med. Jag har tvättat och handlat och tänkt att städa rummet men vi får se hur det blir med det. 
 
Nu känns det verkligen att det är höst och jag älskar det. Nu kommer min tid, då man får klä på sig flera lager kläder och bona in sig halsdukar och tända ljus och må gott. Nu försvinner all kroppshets eftersom nu får jag dölja hur mycket jag vill utan att det blir konstigt. Sen kommer de bästa färgerna! Murriga höst färger finns det något bättre egentligen. Detta låter lite motsägelsefullt med tanke på att jag har använt en balbild där jag har gul klänning i min nya design, men aja ni förstår vad jag menar. Nu är det även mörkt när jag går och lägger mig och det är hur underbart som helst. 
 
Idag när jag gick och handlade så gick jag och lyssnade på musik och jag tror jag har hittat en låt till mitt solo, Melissa Horns Nåt annat än det här. Jag tror det kan bli bra men jag tror att jag bör förbereda ett till solo till de moderna skolorna som är lite mera "abstrakt". Det är inte så långt borta till sökningarna börjar för tiden går så himla fort så det är dags att börja göra solona så man kan utveckla dem sen efter att ha provat att dansat de för en "publik" osv. det hinner bli en liten proces så att säga och inte något som man stressat fram. 
 
Melissa Horn var det ett tag sen jag lyssnade på men nu när jag började kan jag typ inte sluta men hon passar så bra till hösten med hennes "sound" och så. Hennes låtar känns liksom lite murriga och så. Sen är hon sjuktbra och man kan typ inte ogilla henne. 
 
 

PMS och annat kul

Idag så är det lördag och jag är kvar i Härnösand vilket innebär att det är balett på schemat på morgonen. Det kändes skönt att kliva upp imorse för idag kom min mens vilket betyder att PMS:en tar slut. På senaste tiden(senaste halvåret typ) har jag haft grov PMS. Jag blir deppig och börjar tvivla på mig själv. Sen blir jag även väldigt tung i kroppen och det känns nästan som att det inte finns någon kontakt mellan kroppen och huvudet. Så därför har den här veckan varit lite småjobbig men idag när jag vaknad kände jag att den var över. För det första så vaknade jag innan alarmet och var piggare än innan, för det andra så var jag mer peppad och glad och för det tredje så kände jag kontakten mellan kroppen och huvudet. Jag kan inte påstå att jag är exalterad över att ha mens för det är bland det värsta jag vet då jag har mensvärk typ 0.5dygn innan och 2dagar efter att jag fått den...riktigt drygt. Men det är väll något man får leva med I gues. 
 
Just den här helgen är det nästan inge som är kvar på internatet då många åkt hem men många har även åkt till Stockholm för att gå på en workshop som vi blev inbjuden till. Jag skulle velat åkt på den men jag känner att jag är alldeles för trött vilket kommer göra att det blir en stress utav det och då blir jag inte lika mottaglig. Sen har jag inte pengar för det heller. 
 
Nästa helg är det dags för BollnäsEss! Jag ska dock bara dit på lördagen men det ska bli så himla kul att åka dit och träffa folk och träna pass och se HÄLSINGLANDS DANSTEATER. Det är nästan det jag längtar efter mest om jag ska vara ärlig. Jag är så himla nyfiken på hur gruppen ser ut i år och hur deras nya koreografi ser ut. Sen ska det bli kul att få träna med mamma och Marie och Josefine. Jag ska även försöka se om jag kan hitta lite nya träningskläder till ett bra pris. Just det jag måste boka tågbiljett också... Ja, jag ska boka den nu på en gång så det är gjort. 
 
 
Imorse när jag gick till Norrdans möttes jag av denna vackra vy.
 

onsdag

Alltså de senaste dagarna har inte varit ultimata, har känt mig sjukt tung och klumpig sen känns det som att man inte har kontakt med kroppen riktigt. Sen idag hade vi målbok och så när jag tittar på mina mål och inser hur långt bort det känns fysiskt men så nära tidsmässigt. Jag börjar ifrågasätta hur mycket jag kan utvecklas på ett år vilket man inte ska göra men det blir så ändå för någonstans är man realist. Ja jag får ge allt nu så jag kan känna att jag gjort allt jag kunde när jag står på auditions i vår.

babbel

Att vara tillbaka igen efter förkylningen känns awesome. Jag har tagit ikapp det jag missat och det känns som jag har "läget under kontroll". Men kroppen har inte hämtat sig helt det värker och gör ont och ibland känns det som att man inte har kontakt eller kontroll över den.

Jag måste sluta äta så mycket godis och sånt jag känner mig så sjukt tung och klumpig efter jag ätit det. Men det är ju sjukt gott och det är så lätt att falla in i "jag är ju värd det och vi kommer ju träna imorgon igen".

Något jag också märkt som Danielle sa i början var att efter ett tag börjar man känna sig lite rastlös och det känns som man vill träna mer. Det börjar jag uppleva mer och mer men absolut inte varje dag. Men det känns kung att jag faktiskt kan känna så trotts vårat schema.

Ronny

Om en vecka är min bästa kompis i Litauen på VM. För ett år sedan följde jag med och fick se hur mycket du växt med den här sporten. Jag är så himla stolt över allt du lyckats med som en medalj på EM etc. Men det som gör mig mest stolt är när jag ser att du vågar ta plats och är stolt över dig själv och det du lyckats med. Du är världens bästa och jag blir så glad att alla får chansen att lära känna DIG och inte bara dina närmaste.

Jag är så himla stolt och glad över att ha dig så nära! Du är världens bästa vän!

Inte nu.

Sitter på tåget mot Härnösand med en förkylning som frodas i min kropp.. Det gör ont när jag sväljer och jag snorar och mår som en.....ja jag vet inte vad. Jag kan inte må dåligt nu! Jag behöver vara på topp så jag orkar och kan hänga med i det tempo som skolan håller. Det funkar helt enkelt inte.

Hela den här helgen har jag flyttat från Härdal till Sveg vilket har varit ganska kul men också väldigt jobbigt eftersom jag skulle behövt legat raklång i sängen och blivit frisk. Sen så känner jag att jag har flyttat väldigt mycket under de senaste två månaderna. Men jag tror det här kan bli riktigt bra. Jag trivs i den nya lägenheten och det känns som vi kan få till det bra där.
Jag var även och förtidsröstade idag. Jag känner mig dock inte tillfreds med något parti. Det känns som att det inte blir bra hur det än blir men självklart känns det som vissa bara kommer göra det värre. Jag tycker iaf att det ska bli spännande och se vad vi får för regering och vilka partier som kommer få sitta i riksdagen.

dansa äta sova repeat

Nu har jag gått här i snart två veckor var 10/12 dagar har vi dansat och tränat. Det är tufft men också väldigt roligt. Vi har varit mycket på Norrdans med Ildance och deras koreograf Israel. Han är grym! Han är så klok och vettig och duktig på att förklara. Han är bäst helt enkelt. Jag känner att det händer grejer redan nu i kroppen så som att armarna börjar följa med mer och sen så har man kommit över någon typ av spärr att man inte kan. Det har hänt lite redan nu efter 2 veckor.

Vi har tränat hela helgen och ska gå till på fredag sen får vi helg och då ska jag åka hem vilket jag längtar efter jättemycket. Det ska bli så skönt att få komma hem till familjen och HUNDARNA. Jag saknar de så himla mycket. Sen ska det bli skönt att bara få vila ut och kunna slappna av på riktigt.

nervig

Just nu är jag så himla nervös! det är mindre än en vecka kvar tills jag börjar och jag flyttar om 2 dagar! Jag har lite panik över min vrist som inte är sig lik sen jag vrickade den på boot camp. Mina knän har också börjat krångla vilket de inte får göra nu! Jag behöver vara frisk och skadefri och få mina böcker..

300714

Att börja jobba var sjukt deprimerande efter 2 veckor fyllda med massa tok. Men efter solsken kommer regnet. Hahaha, nej då det där lät sjukt deppigt men det känns inte skitkul att börja jobba. Det betyder även att Härnösand närmar sig och jag är så galet nervös... Tiden går så himla fort och ett år kommer vara över innan jag ens hunnit blinka.



Från Fäviken, dessa tjejer är helt underbar!

Lägesrapport

Nu närmar det sig Augusti och vet ni vad som händer då? Jag börjar i Härnösand! Helt sjukt att det är så nära. Det känns som det var nyss jag och Frida åkte runt och sökte. Jag har även flyttat ut ur lägenheten i Bollnäs. Vilket kändes sjukt förvirrande att 3år redan passerat. Det känns som det var nyss jag flyttade in och tyckte att det kändes som en evighet tills att skulle ta slut.

Att börja i Härnösand känns sjuktkul men samtidigt väldigt nervöst. Det blir ingen mjukstart direkt. Fast det kanske är bra så man får komma in i det direkt.

I helgen var jag, Hanna, Sanna och Emma till Fäviken. Sjuktbra helg och ganska galen, så som det ska vara helt enkelt! Jag måste säga att Fäviken blev bättre än jag trodde.Tänkte att man skulle känna sig lite malplacerad men det gjorde man inte snarare tvärtom. Jag har dock lite diffusa minnen men så ska det vara. Vi sa iaf att vi skulle åka dit igen nästa år som en liten "reunion" då alla ska på olika ställen.

Jo, jag har ju gått och köpt mig en cykel också, en racer. Den är perfekt jag älskar den redan. Jag är lite ovan än men med lite fler mil i benen då ska det nog gå bra tillslut. Jag drog även min första vurpa i morse när jag skulle stanna, Hahaha!

Från klarhet till klarhet

Nu har det hänt grejer vill jag lova. Jag och Frida har varit på ytligare en sökning i Härnösand där vi båda kom in! Sen har det varit diverse uppvisningar och fler blir det.

Min almanacka är helt sjuk nu innan studenten det är sökningar och rep och uppvisningar och shower och redovisning. Men när jag väl sitter i Aulan på studenten då kan jag slappna av.

Nu för tillfället sitter jag på tåget till Östersund för tandis imorgon och sen på tisdag har vi Kulturskolans vårkonsert med Hälsinglands. Idag dansade vi på Dansotekets avslutning.

Nu orkar jag inte ta mer av vad som hänt och vad som väntar.

hörs

Tidigare inlägg